Uppföljare
Nu var det länge sen jag skrev, men jag tänkte på mitt senaste inlägg om tårtorna. Jag tänkte visa hur min födelsedagstårta blev, och även prata lite mer om marsipanen. (Det är nämligen dags för en ny tårta nu.)
Problemet var marsipanen - yet again. Den här gången köpte jag ett riktigt tårtlock som var ihoprullat. Och hur var den? Jo, papperstunn och alldeles för litet. Grädden tittade fram längst ner, så jag fick täcka för med frukt. Men jag tyckte inte att den blev MIN tårta - jag hade velat ha den annorlunda. *suck* Men den blev väl fin ändå antar jag.
Hur som helst, nu är det dags att göra en ny. Papis fyller år imorn och jag ska baka en tårta. Nu har jag löst marsipanproblemet genom att gå till mitt förra jobb - som var en chokladfabrik - och be om marsipan som jag vet smakar gott. Så nu har jag ca 750 gram pistagemarsipan i köket som väntar på mig. Underbart god, och alldeles färsk också. Nu är det bara dekorationen som ska fram också - för hur den ska se ut vet jag inte än. Vi får se imörn.
Puss& Kram
Problemet var marsipanen - yet again. Den här gången köpte jag ett riktigt tårtlock som var ihoprullat. Och hur var den? Jo, papperstunn och alldeles för litet. Grädden tittade fram längst ner, så jag fick täcka för med frukt. Men jag tyckte inte att den blev MIN tårta - jag hade velat ha den annorlunda. *suck* Men den blev väl fin ändå antar jag.
Hur som helst, nu är det dags att göra en ny. Papis fyller år imorn och jag ska baka en tårta. Nu har jag löst marsipanproblemet genom att gå till mitt förra jobb - som var en chokladfabrik - och be om marsipan som jag vet smakar gott. Så nu har jag ca 750 gram pistagemarsipan i köket som väntar på mig. Underbart god, och alldeles färsk också. Nu är det bara dekorationen som ska fram också - för hur den ska se ut vet jag inte än. Vi får se imörn.
Puss& Kram
//Helene
Blodgivare
Idag var jag på Södertappen och lämnade blod - jag hade fått ett sms på morgonen som berättade att de brist på min blodgrupp (B positiv).
Enligt min åsikt borde fler lämna blod. Dels för att det är en god gärning - eftersom blod är en färskvara - och dels för att vi inte förlorar någonting på det (snarare tvärtom). Vår kropp producerar nytt blod helt gratis, så varför inte dela med sig?
Att lämna blod innebär att ligga på en skön brits i ett mysigt rum med flera andra, samtidigt som man tittar på tv och dricker juice. Det känns lite i armen, men det är inte värre än att pilla på ett blåmärke. Man lämnar bara 4,5 dl, och sen ligger man kvar och vilar och dricker lite mer juice - för att återställa vätskebalansen i blodådrorna. Sen får man gå och välja vilken present man vill ha - och sen går man därifrån, glad och nöj med sig själv. Det känns faktiskt bra att veta att man har gjort något bra för samhället - att man är medveten om att blodet man har lämnat kommer att hjälpa en svårt skadad människa tillbaka till livet.
Jag fick hem ett tackkort från blodcentralen efter att jag hade lämnat för första gången. Det berättade om en kvinna som hade förlorat 2 liter blod efter att ha fött sitt första barn. Hon tackade alla blodgivare som hade lämnat det blod hon då fick - hon berättade att hon kände livskraften komma tillbaka, droppe för droppe. Jag blev väldigt rörd när jag läste det kortet. Det finns så många människor som inte hade levt idag om det inte funnits blodgivare. Och jag blev glad när jag tänkte på att mitt blod kanske skulle hamna hos en annan kvinna med liknande problem. Så tack vare mig kommer flera människor att överleva - flera barn som får behålla sin mamma, och flera andra människor som får behålla en närastående vän i livet.
Så varför inte ge blod du också?
Det kostar ingenting.
Men det ger så mycket.
Enligt min åsikt borde fler lämna blod. Dels för att det är en god gärning - eftersom blod är en färskvara - och dels för att vi inte förlorar någonting på det (snarare tvärtom). Vår kropp producerar nytt blod helt gratis, så varför inte dela med sig?
Att lämna blod innebär att ligga på en skön brits i ett mysigt rum med flera andra, samtidigt som man tittar på tv och dricker juice. Det känns lite i armen, men det är inte värre än att pilla på ett blåmärke. Man lämnar bara 4,5 dl, och sen ligger man kvar och vilar och dricker lite mer juice - för att återställa vätskebalansen i blodådrorna. Sen får man gå och välja vilken present man vill ha - och sen går man därifrån, glad och nöj med sig själv. Det känns faktiskt bra att veta att man har gjort något bra för samhället - att man är medveten om att blodet man har lämnat kommer att hjälpa en svårt skadad människa tillbaka till livet.
Jag fick hem ett tackkort från blodcentralen efter att jag hade lämnat för första gången. Det berättade om en kvinna som hade förlorat 2 liter blod efter att ha fött sitt första barn. Hon tackade alla blodgivare som hade lämnat det blod hon då fick - hon berättade att hon kände livskraften komma tillbaka, droppe för droppe. Jag blev väldigt rörd när jag läste det kortet. Det finns så många människor som inte hade levt idag om det inte funnits blodgivare. Och jag blev glad när jag tänkte på att mitt blod kanske skulle hamna hos en annan kvinna med liknande problem. Så tack vare mig kommer flera människor att överleva - flera barn som får behålla sin mamma, och flera andra människor som får behålla en närastående vän i livet.
Så varför inte ge blod du också?
Det kostar ingenting.
Men det ger så mycket.
Tårtbak
Idag ska jag baka tårta nu igen. Den här gången är det för min egen räkning - och det är nog det svåraste. Jag vet faktiskt inte hur jag vill ha den, nu när jag äntligen får bestämma helt själv.
Den här var den första tårtan jag gjorde, när mamma fyllde år.
Jag hade ingen aning om hur tårtan skulle se ut, men jag vet ju att hon gillar gult, så då gick jag till Castello och frågade efter gul marsipan (vilket de såklart hade). Sen köpte jag en röd ros också - jag ville egentligen ha en med orangeröd ros, men det hade de inte. Sen gick jag till Konsum och tänkte köpa vit glasyr, men det hade de inte heller så det fick bli grön. Sist köpte jag silverkulor. Och såhär blev resultatet.
Det var min första tårta.
Den andra som jag gjorde, också till mor, på mors dag blev såhär:
När jag köpte den rosa marsipanen - från Konsum den här gången eftersom jag inte tyckte att marsipanen från Castello var särskilt välsmakande - trodde jag att den skulle vara mer ljusrosa. Även här hade jag ingen aning om vad jag tänkte göra, utan bara improviserade mig fram. Innan jag åkte och handlade hade jag kollat upp om Tusenskönor (blommorna på bilden) var giftiga, men det var de inte. Så när jag kom hem gick jag ut på gräsmattan och plockade ett par stycken.
Även den här marsipanen smakade illa, tyckte jag. Köper man marsipan från Konsum på rulle (och det inte är vanlig grön) så är de smaksatta med något. Den rosa smakade jordgubb.
Jag använde mig av samma gröna glasyr och silverkulor som jag hade använt till mammas första tårta. Men på grund av den mörka marsipanen blev glasyren mer brunaktig, så det fick bli ett träd istället för grönt snirkel som jag hade tänkt mig från början. Därför blev jag också tvungen att gå och plocka små treklöverblad och ha som kontrast. Resultatet blev väldigt fint.
Så idag är det alltså dags för ett nytt verk - eller ett nytt bakverk, så att säga. Jag ska ha min tårta grön, så är det bara. Men hur den ska vara dekorerad tänker jag improvisera ihop. Det har ju fungerat tidigare. :)
Den här var den första tårtan jag gjorde, när mamma fyllde år.
Jag hade ingen aning om hur tårtan skulle se ut, men jag vet ju att hon gillar gult, så då gick jag till Castello och frågade efter gul marsipan (vilket de såklart hade). Sen köpte jag en röd ros också - jag ville egentligen ha en med orangeröd ros, men det hade de inte. Sen gick jag till Konsum och tänkte köpa vit glasyr, men det hade de inte heller så det fick bli grön. Sist köpte jag silverkulor. Och såhär blev resultatet.
Det var min första tårta.
Den andra som jag gjorde, också till mor, på mors dag blev såhär:
När jag köpte den rosa marsipanen - från Konsum den här gången eftersom jag inte tyckte att marsipanen från Castello var särskilt välsmakande - trodde jag att den skulle vara mer ljusrosa. Även här hade jag ingen aning om vad jag tänkte göra, utan bara improviserade mig fram. Innan jag åkte och handlade hade jag kollat upp om Tusenskönor (blommorna på bilden) var giftiga, men det var de inte. Så när jag kom hem gick jag ut på gräsmattan och plockade ett par stycken.
Även den här marsipanen smakade illa, tyckte jag. Köper man marsipan från Konsum på rulle (och det inte är vanlig grön) så är de smaksatta med något. Den rosa smakade jordgubb.
Jag använde mig av samma gröna glasyr och silverkulor som jag hade använt till mammas första tårta. Men på grund av den mörka marsipanen blev glasyren mer brunaktig, så det fick bli ett träd istället för grönt snirkel som jag hade tänkt mig från början. Därför blev jag också tvungen att gå och plocka små treklöverblad och ha som kontrast. Resultatet blev väldigt fint.
Så idag är det alltså dags för ett nytt verk - eller ett nytt bakverk, så att säga. Jag ska ha min tårta grön, så är det bara. Men hur den ska vara dekorerad tänker jag improvisera ihop. Det har ju fungerat tidigare. :)
Extreme Makeover
Nu har jag tröttnat på min fula blogg och gjort om den lite grann. Mer tillkommer.
Var jag duktig nu?
Var jag duktig nu?
Cash
"FUBAR - big time."
-Tango & Cash
Capricorn
"Send us back? Why would we ever want to go back, when your world is.. so accommodating. Real telephones, your guns and... what's that sticky stuff called?"
"Duct tape?"
"Yes, duct tape - I love duct tape!"
- Inkheart
Kreativ
Nu har Helene åstadkommit rätt mycket saker.
I torsdags var hon på Södertappen i Skanstull och lämnade blod för första gången. 4,5 deciliter av blodgrupp B positiv tappades från Helenes vänstra armveck och ner i en plastpåse, samt i tre små provrör. Efter det tvingades hon att vila i minst tio minuter och vicka på fötterna, samtidigt som hon fick dricka så många festisar hon ville (hon orkade bara två). Sen fick hon välja vilken blodgivarpresent hon ville ha, som låg ute i väntrummet där bänken med all dryck, kakor och frukt också stod. Hon klämde i sig en kaka med påspritsad choklad och valde sen två höga glas med vita droppar (föreställande bloddroppar) i frostig glasyr. Efter det gick hon och köpte glass.
I fredags följde Helene med Emelie ut till Gustavsberg, och på lördagen hjälpte hon henne att ansiktsmåla barn på hennes jobb, som låg i Gustavsbergs Centrum. I fyra timmar åstadkom hon en Spiderman, två fjärilar, en zebra, en hund, en fjärilsliknande jag-vet-inte-vad, och åtskilliga hjärtan och blommor. För att inte kunna rita blev det faktiskt relativt (läs "relativt") snyggt. Hon skickade bara över ett barn till Emelie. Efter det åkte hon hem och åt på Pangs. Nom nom nom! :D
I torsdags var hon på Södertappen i Skanstull och lämnade blod för första gången. 4,5 deciliter av blodgrupp B positiv tappades från Helenes vänstra armveck och ner i en plastpåse, samt i tre små provrör. Efter det tvingades hon att vila i minst tio minuter och vicka på fötterna, samtidigt som hon fick dricka så många festisar hon ville (hon orkade bara två). Sen fick hon välja vilken blodgivarpresent hon ville ha, som låg ute i väntrummet där bänken med all dryck, kakor och frukt också stod. Hon klämde i sig en kaka med påspritsad choklad och valde sen två höga glas med vita droppar (föreställande bloddroppar) i frostig glasyr. Efter det gick hon och köpte glass.
I fredags följde Helene med Emelie ut till Gustavsberg, och på lördagen hjälpte hon henne att ansiktsmåla barn på hennes jobb, som låg i Gustavsbergs Centrum. I fyra timmar åstadkom hon en Spiderman, två fjärilar, en zebra, en hund, en fjärilsliknande jag-vet-inte-vad, och åtskilliga hjärtan och blommor. För att inte kunna rita blev det faktiskt relativt (läs "relativt") snyggt. Hon skickade bara över ett barn till Emelie. Efter det åkte hon hem och åt på Pangs. Nom nom nom! :D
När jag dööööör!
När jag dör ska jag tvinga alla sjunga En vänlig grönska - min älsklings psalm (vilket genast får alla tro att jag är religiös) - på min begravning. Sen skulle det vara kul om några sjöng något solo eller två, så det blir som en liten koncert. ^^ Gärna fina sånger, inte sånna om död och grejs. Man kanske kan hyra in en kör. :D Jag skulle sjunga själv, om jag inte var död såklart. :P
Hej jag kommer från Sveriges Radio!
"Näe, nu får det vara nog!" Helene satte sig häftigt ner på bänken med korslagna armar. Hon var arg. Arg över att hon hade åkt dit till slut. Något som hon hade hoppats få slippa. Men icke! Hon var nu med i Sveriges Radio.
Under de korta två månaderna Helene hade jobbat i Ringen hade en tidning varit där och intervjuat henne, Sveriges Radio varit där tre gånger - varav nu Helene var med i något program med ämnet 'sväva'. Dessutom hade Svt varit där två gånger - båda gångerna filmat med henne som bakgrund.
Visst, det kanske inte låter så farligt. Men när tv var där undrade hon om såg bra ut, ifall hon skulle komma med på bild. Dessutom störde de hennes jobbaura. Så länge den där kameramannen var i sikte vågade hon inte sitta ner och vila, i tron om att det inte skulle se professionellt ut. När radiomannen intervjuat henne undrade hon om hennes röst lät okej, och om det lät som om hon visste vad hon pratade om. Visserligen handlade ämnet personliga erfarenheter, men så fort radiomannen hade försvunnit hade Helene kommit på tusen andra saker hon borde ha sagt. Det var frustrerande. Lyckligtvis (kan omdiskuteras, men ändå) hade hon bara en vecka kvar i Ringen, men hon var bombsäker på att både tv och radio skulle hinna klämma in ett flertal sändningar under den tiden.
"Nåväl..." Tänkte Helene och sträckte ut sig på sin stol. "Så länge de inte försöker intervjua mig om politik eller något annat jag inte förstår mig på så ska jag inte klaga... men det gör jag en då." Hennes ansikte sprack upp i ett leende, och innan någon hann se hur schizofrehn hon såg ut begravde hon näsan i en bok. Fördelen med radio var att man slapp synas någonstans - bara höras.
Under de korta två månaderna Helene hade jobbat i Ringen hade en tidning varit där och intervjuat henne, Sveriges Radio varit där tre gånger - varav nu Helene var med i något program med ämnet 'sväva'. Dessutom hade Svt varit där två gånger - båda gångerna filmat med henne som bakgrund.
Visst, det kanske inte låter så farligt. Men när tv var där undrade hon om såg bra ut, ifall hon skulle komma med på bild. Dessutom störde de hennes jobbaura. Så länge den där kameramannen var i sikte vågade hon inte sitta ner och vila, i tron om att det inte skulle se professionellt ut. När radiomannen intervjuat henne undrade hon om hennes röst lät okej, och om det lät som om hon visste vad hon pratade om. Visserligen handlade ämnet personliga erfarenheter, men så fort radiomannen hade försvunnit hade Helene kommit på tusen andra saker hon borde ha sagt. Det var frustrerande. Lyckligtvis (kan omdiskuteras, men ändå) hade hon bara en vecka kvar i Ringen, men hon var bombsäker på att både tv och radio skulle hinna klämma in ett flertal sändningar under den tiden.
"Nåväl..." Tänkte Helene och sträckte ut sig på sin stol. "Så länge de inte försöker intervjua mig om politik eller något annat jag inte förstår mig på så ska jag inte klaga... men det gör jag en då." Hennes ansikte sprack upp i ett leende, och innan någon hann se hur schizofrehn hon såg ut begravde hon näsan i en bok. Fördelen med radio var att man slapp synas någonstans - bara höras.
Skatt eller Skräp?
Säsongens sista studentskiva hade sin gång i torsdags - och Helene var där med sina vänner för att fira Ellis, Per och Felix. Hon dansade omkring i sina högklackade skor (den dumme faan), ganska obekymrad för stunden. När det var dags att gå hem åkte hon och Emelie tillsammans med nattbussen till Huddinge. Där fick Helene sen snällt promenera hem. Emelie hade gått av vid Kvarnbergsplan, så hon var alldeles ensam.
"Men det gör detsamma." Tänkte Helene, och knatade på för full maskin. I centrum var det helt öde - inte en kotte var ute på vift. Det var lite läskigt, eftersom Helene var van vid att det vimlade av folk på dagarna.
Sånär hon kom fram till Ica - hennes gamla jobb - mötte hon en ensam nattvandrare som var på väg åt motsatt håll. Snabbt passerade de varandra, och ljudet av hans steg hade snabbt dött bort bakom henne.
På vägen var det däremot inte dött - ett antal bilar körde omkring, något som oroade Helene. Paranoid som bara hon kan vara ibland, höll hon ett vakande öga både bakom sig och framför sig. Hon försökte så gott det gick gömma sig i skuggorna som omringade henne.
Sånär hon hade lämnat den första korsingen bakom sig fick hon syn på en uråldrig cykel som låg slängd i gräskanten. På dagen skulle hon ha betraktat det som skräp, men såhär i nattens mörker var det en riktig skatt. Den var olåst, och fullt funktionabel - eller... tja, bakhjulet var alldeles platt, och kedjan hade hoppat ur sin bana.
Med bilarnas hotfulla ljud i bakgrunden vände Helene lätt och ledigt cykeln uppochner, och började mecka med cykeln. Hennes fingrar blev alldeles svarta av oljan som fortfarande fanns kvar på kedjan. Till slut fick hon ändå igång cykeln, och började trampa för glatta livet därifrån. De skumma industribyggnaderna susade förbi henne på vägen mot Balingsnäs. Cykeln fungerade, men på grund av det platta bakdäcket var det en enorm ansträngning för Helene. Det var jobbigt för både knän och rygg, men fötterna skrek av glädje. Det visade sig gå alldeles utmärkt att cykla i högklackat.
När hon hade lämnat industriområdet bakom sig gav cykeln ifrån sig ett skränande läte, trycket i pedalerna lättade. Kedjan hade hoppat igen, och den här gången struntade Helene i att laga den. Ståendes på ena pedalen balanserade hon på cykeln och använde den som en sparkcykel istället.
Vid korsningen in till Glimmervägen var det dags för henne och cykeln att gå skilda vägar. Hon ställde den försiktigt vid en sten och tog farväl åt sin nattlige vän. Fötterna protesterade genast, men det kunde inte hjälpas. Det var fortfarande en bit kvar!
Det tog Helene en halvtimme att ta sig från centrum till hemmets trygga vrå - och innan hon låg i sängen hann det gå ytterligare en kvart. Utmattad och med värkande fötter slumrade hon snart in, halv tre på morgonen - med den oroande vetskapen om att hon var tvungen att gå upp fem timmar senare för att påbörja morgondagens arbetsdag...
"Men det gör detsamma." Tänkte Helene, och knatade på för full maskin. I centrum var det helt öde - inte en kotte var ute på vift. Det var lite läskigt, eftersom Helene var van vid att det vimlade av folk på dagarna.
Sånär hon kom fram till Ica - hennes gamla jobb - mötte hon en ensam nattvandrare som var på väg åt motsatt håll. Snabbt passerade de varandra, och ljudet av hans steg hade snabbt dött bort bakom henne.
På vägen var det däremot inte dött - ett antal bilar körde omkring, något som oroade Helene. Paranoid som bara hon kan vara ibland, höll hon ett vakande öga både bakom sig och framför sig. Hon försökte så gott det gick gömma sig i skuggorna som omringade henne.
Sånär hon hade lämnat den första korsingen bakom sig fick hon syn på en uråldrig cykel som låg slängd i gräskanten. På dagen skulle hon ha betraktat det som skräp, men såhär i nattens mörker var det en riktig skatt. Den var olåst, och fullt funktionabel - eller... tja, bakhjulet var alldeles platt, och kedjan hade hoppat ur sin bana.
Med bilarnas hotfulla ljud i bakgrunden vände Helene lätt och ledigt cykeln uppochner, och började mecka med cykeln. Hennes fingrar blev alldeles svarta av oljan som fortfarande fanns kvar på kedjan. Till slut fick hon ändå igång cykeln, och började trampa för glatta livet därifrån. De skumma industribyggnaderna susade förbi henne på vägen mot Balingsnäs. Cykeln fungerade, men på grund av det platta bakdäcket var det en enorm ansträngning för Helene. Det var jobbigt för både knän och rygg, men fötterna skrek av glädje. Det visade sig gå alldeles utmärkt att cykla i högklackat.
När hon hade lämnat industriområdet bakom sig gav cykeln ifrån sig ett skränande läte, trycket i pedalerna lättade. Kedjan hade hoppat igen, och den här gången struntade Helene i att laga den. Ståendes på ena pedalen balanserade hon på cykeln och använde den som en sparkcykel istället.
Vid korsningen in till Glimmervägen var det dags för henne och cykeln att gå skilda vägar. Hon ställde den försiktigt vid en sten och tog farväl åt sin nattlige vän. Fötterna protesterade genast, men det kunde inte hjälpas. Det var fortfarande en bit kvar!
Det tog Helene en halvtimme att ta sig från centrum till hemmets trygga vrå - och innan hon låg i sängen hann det gå ytterligare en kvart. Utmattad och med värkande fötter slumrade hon snart in, halv tre på morgonen - med den oroande vetskapen om att hon var tvungen att gå upp fem timmar senare för att påbörja morgondagens arbetsdag...
Tråkig Underhållning
"Titta, jag har en blogg!" Tänker Helene, och undrar vad hon ska skriva i den. "Inget intressant händer ändå mig."
Jo, det gör det ju visst det - men det dröjer ganska länge innan de faktiskt inträffar. Vad ska jag skriva emellan?
Å andra sidan är det ändå ingen som läser, så jag kan lika gärna skriva en massa dumheter.
"Röv!" Vrålar Helene, när sladden hon lyckats pressa in i det redan trasiga 'hörlurshålet' glider ut. För att lyckas få ljud ur högtalarna måste hon numera låsa fast sladden under datorn och dra den så hårt det går åt höger (från Helenes håll).
Just nu sitter hon i sitt rum och lyssnar på musik - som hon brukar göra när hon inte har något annat för sig. Utanför fönstret snöar det, för ovanlighetens skull med tanke på att det är i slutet av april. Helene har vid det här laget ledsnat på snö och allt vad vinter heter. Som många andra längtar hon efter sommaren.
Idag är det studentskiva på gång igen - Ellisens (Annas kusin), och likaså Pers och Felix. Förra veckan var det Jasmins.
Surprice, surprice - idag är det relativt städat i Helenes rum. Städat betyder i det här fallet 'ingenting på golvet'. Soffan är begravd under alla kuddar Helene har inhandlat från Indiska (och bara EN från IKEA), tillsammans med lite kläder och andra skatter. Skrivbordet dignar av papper, vattenflaskor, skräp, och en vas med vissnade rosor. Men golvet är fritt. Yay Helene!
Efter en alltför förtidig middag på soppa, vatten och bröd - mestandels de två sistnämnda för Helene - ragglade hon tillbaka upp på övervåningen. Hon läste igenom det hon hade skrivit på bloggen, ändrade en del saker, och tryckte sen på Spara & publicera.
Röd text - detta fält måste fyllas i.
"Men jävlar då." Muttrade Helene, och fyllde i Rubrik-texten. Samtidigt fick hennes mobil liv och kungjorde att Emelie skickade ett sms. Efter att ha svarat började hon fundera över rubriken. En del underhållande namn dök upp i hennes huvud, men hon valde tillsist att skriva Tråkig Underhållning som rubrik.
"Tack och Hej, Näverlur!" Sa Helene glatt, och tryckte än en gång på Spara & publicera.
You've been INK'D baby!
Nu är det gjort! Nu är den där! I'm INK'D!
Tyvärr har jag ingen bild på den, för det är jävla svårt att fota i macro på ryggen med båda händerna. Så det får någon annan göra. Men anyways, den är sååå fiiiiin!! :D Den blev lite större än jag förväntat mig, men vad ska jag göra åt det nu? Äh! Annars hade den blivit så liten, och ögonen hade inte kommit med.
EmPem och jag var iväg till Diablo i stan - Hornstull. Det tog 40 minuter för mig att göra, och 10 för Emelie - så vi gick därifrån efter typ 1½ timma. ^^ Det gjorde inte ont heller - det var mest obehagligt. Det känns som om någon annan noppar ens ögonbryn, fast på samma ställe flera gånger och i övernaturlig snabbhet. Tänk en symaskin, liksom. Så efter ett tag satt jag helt uttråkad. Fast jag märkte att jag spände magen hela tiden, så idag (dagen efter alltså) har jag träningsvärk där. Idag har jag tagit bort plasten och gjort rent, så nu är den jättefin! Den känns fortfarande som ett blåmärke typ, och om någon kommer åt kanske det gör lite ont. Men det var definitivt värt det! :D
I feel pretty. Oh so pretty. I feel pretty, and witty and... ink'd!
Tyvärr har jag ingen bild på den, för det är jävla svårt att fota i macro på ryggen med båda händerna. Så det får någon annan göra. Men anyways, den är sååå fiiiiin!! :D Den blev lite större än jag förväntat mig, men vad ska jag göra åt det nu? Äh! Annars hade den blivit så liten, och ögonen hade inte kommit med.
EmPem och jag var iväg till Diablo i stan - Hornstull. Det tog 40 minuter för mig att göra, och 10 för Emelie - så vi gick därifrån efter typ 1½ timma. ^^ Det gjorde inte ont heller - det var mest obehagligt. Det känns som om någon annan noppar ens ögonbryn, fast på samma ställe flera gånger och i övernaturlig snabbhet. Tänk en symaskin, liksom. Så efter ett tag satt jag helt uttråkad. Fast jag märkte att jag spände magen hela tiden, så idag (dagen efter alltså) har jag träningsvärk där. Idag har jag tagit bort plasten och gjort rent, så nu är den jättefin! Den känns fortfarande som ett blåmärke typ, och om någon kommer åt kanske det gör lite ont. Men det var definitivt värt det! :D
I feel pretty. Oh so pretty. I feel pretty, and witty and... ink'd!
Mitt eviga hat mot djävulens påhitt - crocs!
Ååh vad jag hatar CROCS! Jag är omringad av dem! Ärligt talat - har människor ingen smak? Har man på sig en mörkblå T-shirt och ett par jeans SÅ KAN MAN VÄL FAN INTE GÅ OMKRING I ETT PAR SKRIKORANGE CROCS PÅ FÖTTERNA!!!! Vad är en människa för en människa om människan ifråga bär crocs?!?!?! Jag skiter i om de är himmelskt sköna - för de är helvetiskt fula! Åååh! Jag blir galen! Mitt mål här i livet ska bli att göra världen fri från alla dessa crocs. Det är inte nyttigt att ha så fula skor. Visst, om de är svarta eller vita, eller mörka i största allmänhet. MEN FÄRGADE?! AAAAH! Jag dör hellre än att ha crocs på mig. Usch! Död åt crocs! :S
Gato
Take good care of her...
.
And your'e not coming back.
I've got a reason to cry...
VikingSverige!
Aaaah, hemma igen i härliga VikingaSverige! Jag och Fågelskrämman hade en oerhört trevlig vistelse på Kreta - eller som det heter på grekiska - KPHTH. ^^
Lyckad resa = 1 krossad glasflaska, 1 krossat vinglas, nerspolad tvål i Greklands skämt till rörsystem (alias en toalett), 1 promenad till affären utan byxor, ett stycke blottad murvla i hiss, sprit i stort sett varje dag, 1 rökt Havannacigarr, massa inköpta evil eyes (blue eyes/ lucky charms of Greece), korvar och fiskpinnar nerkastade från vår balkong till kissekorvarna på marken, 22 flaskor sprit jag tog med mig hem (fast 20 av dem var faktiskt 50ml flaskor av diverse sorter), ett stycke hårigt Kostas som anföll Emma på stranden och som jag tyckte såg ut som paddan i Tummelisa, ett stycke parasailing, flera bilder som visade vad jag kallade "grodporr" som låg framme när städerskorna röjde i vårt rum, vår fina lägenhet/sandlåda, de goda chipsen, spioneringen av kattmannen och fågelmannen, ett stycke toalettfiske av nerslängt toapapper med grillgaffel, faktumet att vi var ensamma på hela vår våning, uppkomsten av "garderobshanar", samt ytterligare ett flertal komiska insatser från Emma och mig.
Mah Blue Eyes :D
Halleluja moment :D
Parasailing!!!!
Mah boooooze!!!
Maffiaboss med cigarr ^^
Lillknodden vi förälskade oss i. <3<3<3
Tjaa, mer än så blir det inte. Emma och jag gjorde knappt nåt än att ligga och steka (jag under mitt parasoll) på stranden och spela död när Kostas (jag å andra sidan låg och skakade av skratt) gick förbi. På kvällen satt vi på balkongen och drack alkoläsk och åt chips, och rökte en och annan cigarr. ;)
OVER AND OUT!
Lyckad resa = 1 krossad glasflaska, 1 krossat vinglas, nerspolad tvål i Greklands skämt till rörsystem (alias en toalett), 1 promenad till affären utan byxor, ett stycke blottad murvla i hiss, sprit i stort sett varje dag, 1 rökt Havannacigarr, massa inköpta evil eyes (blue eyes/ lucky charms of Greece), korvar och fiskpinnar nerkastade från vår balkong till kissekorvarna på marken, 22 flaskor sprit jag tog med mig hem (fast 20 av dem var faktiskt 50ml flaskor av diverse sorter), ett stycke hårigt Kostas som anföll Emma på stranden och som jag tyckte såg ut som paddan i Tummelisa, ett stycke parasailing, flera bilder som visade vad jag kallade "grodporr" som låg framme när städerskorna röjde i vårt rum, vår fina lägenhet/sandlåda, de goda chipsen, spioneringen av kattmannen och fågelmannen, ett stycke toalettfiske av nerslängt toapapper med grillgaffel, faktumet att vi var ensamma på hela vår våning, uppkomsten av "garderobshanar", samt ytterligare ett flertal komiska insatser från Emma och mig.
Mah Blue Eyes :D
Halleluja moment :D
Parasailing!!!!
Mah boooooze!!!
Maffiaboss med cigarr ^^
Lillknodden vi förälskade oss i. <3<3<3
Tjaa, mer än så blir det inte. Emma och jag gjorde knappt nåt än att ligga och steka (jag under mitt parasoll) på stranden och spela död när Kostas (jag å andra sidan låg och skakade av skratt) gick förbi. På kvällen satt vi på balkongen och drack alkoläsk och åt chips, och rökte en och annan cigarr. ;)
OVER AND OUT!
